En blogg om det goda i livet i Sverige och Thailand etc

Berit har annat för sig, igen, Tina har fått en blåsa vid stortån och måste vila foten och då är det bara att traska iväg själv men hundarna, Atlas, Lusia, Schack, Enöga, följde troget med. Jag tror att de gillar dessa långisar för då får även de möjlighet att kolla andra marker än sina invanda. Norrut finns inte heller några andra hundrevir så det är lugnt hela vägen.

 

Vid klippgränsen efter Wanakon Nationalpark slutade jag att fega och gick helt sonika barfota över de koraller som var lite slätare än andra och de som var täckta av sand eller så vadade jag ut i vattnet mellan korallerna. Det gick hur bra som helst, lite ont under fortsulorna emellanåt men de ska härdas och det ska kännas lite i kroppen när man är på äventyr tycker jag.

 

Jag knallade ca 4 km bortom klippgränsen, och till den är ca 4 km från vår utgångspunkt vid Aum Restaurang, innan jag vände hemåt igen.

 

Jag gillar ju att gå långt och det finns mycket att se och uppleva under vägen. Det är svårt att tröttna på något som förändras hela tiden beroende på väder och vind samt årstid. Att få tillgång till denna fantastiska natur nära vårt hem är helt underbart!