Sedan vi kom hem den 30 april från långresan har jag i princip varit bosatt vid datorn från tidig morgon till sena natten då jag vill skriva ner min reseberättelse för min och er bloggläsares skull så fort som möjligt. Ambitiös, kanske snudd på överambitiös, och knasig samtidigt då hjärnan höll på att kajka igen och jag visste knappt var jag var till slut.
Det är så roligt att berätta om vår långresa och när jag gör det känns det som om jag reser igen och minnena dyker upp efter hand och tankarna far hit och dit.
Jag skulle kunna göra det lätt för mig och bara pytsa in alla mina bilder och filmer med några korta kommentarer till en och annan bild men det känns inte lika roligt. Framför allt inte när det gått en tid och jag inte riktigt kommer ihåg hur det egentligen var just på den platsen eller om något särskilt hände vid det tillfället. Bloggen blir som en resedagbok som jag kan återvända till när jag känner för det.
Jag vet att flera av er bloggläsare uppskattar mina berättelser och en del av er är mindre intresserade och en del bryr sig inte överhuvudtaget om det som händer utanför t ex Huay Yang. Eftersom jag tycker det är roligt att resa och se mig om tycker jag själv det är roligt att del av mina vänners reseupplevelser i skrivna ord eller verbalt så därför delar jag med nöje med mig till dig som är intresserad.
Det som är bra med olika typer av bloggar, Facebook, diverse forum eller annan media är att jag kan välja själv vad jag vill ta del av eller inte ta del av. Själv skriver jag om det jag vill skriva om och då helst i positiva ordalag eftersom jag har en positiv världsbild oavsett de hemskheter och umbäranden som händer i världen.
Jag känner ingen längtan till att beskriva det onda, orättvisor, katastrofer, olyckor eller vad det nu är som händer i världen och som alltid kommer att hända i världen så länge människan är som den är. Ruggiga eller mindre ruggiga nyheter finns att ta del av överallt om jag vill.
Jag har som skrivet ingen önskan eller ens något behov, att via min blogg eller via något forum, spä på de negativa influenser eller vara i den tron att det är viktigt att visa eller uttrycka mitt missnöje över hur hemskt det mesta eller någon enskild händelse egentligen är. De som anser att det är viktigt får anse det men dit hör alltså inte jag.
En del gillar att blanda positivt och negativt för att de tycker det är att visa en balanserad syn på saken. Jag tycker det är roligare att beskriva det goda i livet och det betyder inte att jag är blåögd, ser saker och ting i rosenskimmer, lever i en förljugen värld etc. etc som en del genom åren har uttryckt sig gentemot mig.
Det finns elaka och inskränkta människor överallt som älskar att raljera och ruska på huvudet åt de som inte tänker eller är som de själva, men det visar ju bara på att de är, just inskränka och har noll förståelse för andra kulturer, sedvänjor eller oliktänkande.
Dessa människor som går och muttrar över livets tråkigheter och gärna berättar för den som vill lyssna hur jävligt livet egentligen är och väljer det negativa före det positiva, har givetvis all rätt i världen att vara som de är. Men jag ser gärna att de låter mig vara ifred med min positiva livssyn för jag tror innerst inne att jag är mycket lyckligare än dem och det ger mig ännu mer positiv energi!
Nu börjar det vardagliga livet återvända här i härliga Huay Yang och ombygget av vår altan och tak fortskrider i en rasande fart. Mer om det kommer i morgon så då är du välkommen tillbaka!
En av mina favoritbilder, den lilla "sjön" nedanför Sukta Resort när solen går ner över Burmabergen...Visst är det sagolikt vackert!
Du är klok som en tok!!
Även om jag själv inte är hälften så positiv som du utan gärna gnäller över skitsaker ibland.....
PoK