2017-08-18 Lång strandlångis med mysigt vovvesällskap samt var rädd om det goda i livet...
Städdag idag på förmiddagen och Ned kom för att städa och Rulle tog sin MC, Honda Africa Twin till Prachuap Khiri Khan för att lufta den och sig själv och göra några ärenden i samband med det. Jag cyklade ner till stranden nedanför Sukta Resort och på vägen dit träffade jag som vanligt på vovvegänget med Lucas i spetsen och som brukligt blev det utdelning av deras ranson torrfoder och tuggpinnar innan jag cyklade vidare till stranden.
Idag vågade sig till och med Vito fram och tog torrkulorna från min hand och det är ett stort framsteg. Han är inte heller lika stressad över sin tidigare klåda i pälsen så det verkar gå åt rätt håll efter den tablett som han fick av mig för ca 2 veckor sedan.
Strax innan stranden vid Universitetscampen kom nästa gäng, Skruttan, Lord, Fino och Berta samt även Lillflickan. De får sin ranson nere vid stranden så de sprang ner dit före eller efter cykeln.
På strandlångisen fick jag sällskap en bit av Lillflickan, (som inte haltar så mycket nu så hon börjar bli bra i benet skönt nog), och Lord men Berta stannade kvar och vaktade min cykel.
Fiskebåt på väg (våg)....
Bred vackert mönstrad strand...
Söderut och Fino passar på att vila lite...
Fino, Lillflickan och Lord..
När deras revir tog slut vände de hemåt igen utom Fino som är accepterad på Wanakonvovvarnas revir.
Vid Wanakon Nationalpark kom Bryan och berättade för Fino med hela kroppen att han får vara där på en nåder och Fino accepterade det utan tjafs. Enöga kom också springande och hälsade glatt på mig som vanligt och efter utdelning av deras ranson med torrkulor och tuggpinnar hängde de med mig alla 3 på långisen norrut.
Härligt med vovvesällskap!
Fino, Bryan och Enöga...
Vy från ett delat kokosnötsskal....
Mitt strandade träd för dagen....
Klippgränsen som vi vadade över i 2 dm grunt vatten...
Fino, Enöga och Bryan...
Fino närmast...
Vi beslöt att gå vidare norrut mot Wa Ko Beach...
Vovvarna tyckte det var roligt för de sprang före och kollade in och nosade på allt de hittade för de går inte här gärna själva då det inte tillhör deras revir...
Strandremsan efter klippgränsen...
Vy söderut mot klippgränsen till Wanakon Nationalpark...
Spännande för vovvarna att vara här och de har så kul tillsammans...
De såg hela tiden till att jag var strax i deras närhet och såg de mig inte letade de upp mig direkt...
Den här högen ser ut som en liggande Bisonoxe med några kalvar...(ja, ja jag har livlig fantasi)
Havet ligger nära klipporna nu...
Ao Manaobergen norröver....
När vi kom fram till floden som mynnar ut i havet blev det full fart på vovvarna och de undersökte allt de hittade och här kunde de dessutom dricka sötvatten från floden....
Enöga och Fino...
Vovvarna lurade på varandra, jagade varandra och där emellan stämde de av rangordningen...Det är underbart att se deras kroppspråk gentemot varandra och var och en vet sin plats samtidigt som de kan leka och ha skoj. Ett fantastiskt fritt liv för en frisk hund som dessutom har tillgång till mat varje dag.
En spännande flod för vovvarna...
Vovvarna gick över flodutloppet och var en bra bit på andra sidan men jag beslöt mig för att vända här så jag kallade på dem. När de insåg att jag började gå söderut igen kom de rusande tillbaka alla tre....
Fina mönster i sanden av vågorna...
Vovvarna fick leka lite till vid floden innan vi gick hemåt...
Vovvarna var en bit före på vägen hem men om de tyckte det dröjde för länge för mig vände framför allt Bryan tillbaka för att kolla var jag tagit vägen. Det känns ju tryggt :-D
Det är så vackert här med de karga bergen och stranden och havet och tidvattnet är på väg för vattennivån har höjts minst ett par decimeter sedan jag passerade här för en dryg timme sedan.
Ett stort gråsvart moln syntes på himlen ovanför mig och det började regna lite...
Jag tog skydd i närmaste grotta och när vovvarna upptäckte att jag inte var med dem kom de springande tillbaka och hittade mig här.
Regnet upphörde efter några minuter men under tiden fick vovvarna lite gotta och det uppskattades förstås...
Häftiga kontraster....
Vi fortsatte hemåt och nu hade vattnet nått nästan hela vägen upp mot berget...
Fino och Bryan tog sig över klippgränsen via berget som riktiga Bergsgetter men Enöga hängde med mig runt...
Jag fick vada i 50 cm högt vatten tillbaka och det var tur att jag inte dröjde med återvändandet eftersom vattennivån nu höjs snabbt.
Visst kan man gå på den snåriga stigen på berget men det kan finnas Varaner där och de vill jag inte träffa på.
Mitt strandade träd är nu omgivet av havsvatten istället för sand som det var för ett par timmar sedan...
På väg hemåt och vattnet är alldeles lugnt nu...
Mjuka vågor rullar in mot stranden....
Bryan, Fino och Enöga stannade kvar på nationalparken och de är säkert trötta efter sitt äventyr norröver med mycket spring och lek samt nosande.
Det går åt mycket torrfoder och tuggpinnar när jag träffar på "mina" vovvar och det är 3 hundrevir som gärna vill ha både kärlek och lite gott i magen. Det bjuder jag så gärna på för att förgylla deras tillvaro så mycket jag kan för det är tufft att vara hund i Thailand, framför allt om de är herrelösa förstås.
Alla kan göra något gott för dessa hundar för att göra deras tillvaro så dräglig som möjligt. Det tjänar vi alla på för då håller de sig lugna och blir gladare och trevligare hundar.
Dagens strandlångis blev en dryg mil och 14 695 steg samt 587 brända kcal. Idag är det fredag och då ska det bli smarrigt med iskall GT innan kvällsmaten samt imorgon lördag blir det vila från all slags fysisk träning.
Det har varit en bra träningsvecka hittills, åtminstone för mig, stackars krassliga Rulle får avstå från fysiskt träning några dagar till men han har ju all tid i världen att ta igen det.
Jag önskar dig en mysig fredag och jag skänker flera sorgsna tankar på de som blivit offer för ett återigen vidrigt terrordåd som denna gång drabbade Spanien.
Livet kan ändras från en sekund till en annan och jag hoppas att min familj eller mina goa fina vänner aldrig kommer att befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.
Livet är skört och det är bra att tänka på så länge vi har det att vi ska vara rädda om det vi har och glädjas åt det. Människor är onda men det finns även goda kärleksfulla människor och det ska vi se till att vara så mycket vi bara kan. Låt inte ondskan segra utan lev kärleksfullt och var rädda om varandra.
Så härligt underbart du har det ❤
Längtar efter dig och vårt fina Huay yang 🌞 ❤ 🌞 kramisar