På den här ängen syns inga vattenmängder längre...
Noo och hennes make Somkid har fullt upp då de trasiga vattenrören måste bytas samt en hel del annat för att återställa rummen etc. Noo säger att det är inte mycket som någon annan kan hjälpa till med förutom att när hon väl får igång sin verksamhet komma dit som kund. För att hjälpa henne och Somkid kan man ju, om man vill, betala en rejäl dricks eller så för att täcka en del av deras reparationsutgifter.
Verksamheten är viktig för dem precis som för alla andra som lever på sina verksamheter och inträffar sådana här avbrott, som ingen kan styra över, är det verkligen kännbart ekonomiskt.
De har båda föräldrar som är sjukliga och som de måste ta hand om och sörja för där hemma, precis som många andra thailändare. När de stänger sin verksamhet för dagen blir det föräldraarbetet som tar över. Att försöka hitta parallella inkomstmöjligheter finns det inte så mycket utrymme för därmed, det är den krassa verkligheten för många thailändare.
Det finns en del som vi faranger kan göra för att hjälpa till men det gäller att organisera t ex pengainsamlingar eller andra insamlingar på rätt sätt så det kommer dem som behöver hjälp till gagn och att de verkligen använder pengarna till det.
Det kan låta negativt och krasst men thailändarna har ett annat sätt att se på saker och ting än vad vi gör och får de pengar istället för material etc. kan de med lätthet använda pengarna till trevligare saker än att reparera det som är skadad eller köpa det som de egentligen behöver för pengarna.
Det bästa är att kolla med kommunen t ex vad som är bäst att göra samt kolla med dem vem eller vilka som har mest behov av hjälp.
Det står givetvis var och en fritt hur man vill göra för att lätta sitt samvete eller öppna sitt hjärta när någon är i behov av t ex ekonomisk hjälp. Det bästa är att fråga den det gäller vad den/de specifikt behöver hjälp med. Behöver de byggnadsmaterial, möbler, sängkläder, handdukar etc. så kan man ge det istället för kontanter och då blir hjälpen mer riktad till behovet direkt än att dela ut pengar hit och dit utan större koll.
Vill man ordna en större insamling på egen hand får man vara beredd på att ta allt ansvar själv. Att lämna pengar till någon som samlar in pengar till ett gott ändamål är enkelt och kräver inget större ansvar av en själv, det överlåter man istället till den som står för insamlingen.
Livet går vidare här i Huay Yang och nu hoppas vi på ett långt uppehåll när det gäller regnet så allt hinner torka upp och ordningen återställs så mycket den bara kan.
Man känner sig typiskt västerländsk och statusfixerad då thailändare ler och frågar om de kan hjälpa till med något. Det slår en då att man bryr sig för mycket om prylar./Gertrude