En blogg om det goda i livet i Sverige och Thailand etc

Efter det sköna softandet igår kändes det helt rätt för mig att ge mig ut på ett tufft cykelpass idag. Jag tog min vanliga Huay Yang runda vid Burmabergen på ca 3 mil men idag lade jag fokus på hårdare tag. Det är ett måste för mig att höja träningsgränsen ett snäpp varje gång om jag ska kunna bli starkare och mer uthållig och det vill jag bli.

 

 

Jisses, andningen gick som en blåsbälg när jag först tagit Katolska skolanbacken i ganska bra tempo samt när jag tagit mig uppför backen vid vattenfallet flimrade det för ögonen och lungorna samt hjärtat tvingade jag att jobba hårt idag.

 

Strax före entrén till vattenfallet blev det en rejäl drickpaus och när det värsta flåset lagt sig var det skönt att susa ner för backen igen för att sedan besegra de återstående sega backarna i så bra tempo som bara är möjligt för mig varje gång.

 

På Sanyavägen var det skönt att släppa loss de tyngre växlarna och fajtas lite med motvinden men nu skulle det inte dröja länge innan jag var hemma igen. Väl hemma är det underbart att bara ta det lugnt men ändå veta att kroppen har fått jobba rejält. 

 

Dagens resultat 3 mil, 1,25 timme, snitthastighet 20,9 km/timme och maxhastighet 34 km/timme. Totalt sett de bästa resultaten på den här sträckan hittills så det känns mycket bra.

 

 

Om det är någon som funderar på varför jag inte träningscyklat här i Huay Yang tidigare utan bara nöjt mig med mila långpromenader och annan fysisk träning samt cykling i själva bykärnan så beror det på följande.

 

Rulle med Co har cyklat i dessa omgivningar i många år och ibland stöter de på hundar, en eller flera på en gång, som far ut från sina gårdar eller hus och är mer eller mindre aggressiva och bara skäller eller jagar dem. 

 

Det där har avskräckt mig lite från att cykla utanför bykärnan för jag gillar hundar men vill inte bli jagad eller råka skada någon hund eller mig själv om det vill sig illa. Men den här rädslan för eventuellt aggressiva hundar på vägen kände jag måste övervinna då det i annat fall känns som ett onödigt hinder för min cykling.

 

Om man håller sig på vägarna och inte ger sig in på okända småvägar där det kan finnas gårdar eller hus i änden på vägen, har de flesta hundar nu börjat vänja sig vid cyklister så de bryr sig inte lika mycket. Är det varmt är chansen ännu mindre då de är slöa av värmen.

 

Hundarnas uppgift är ju att skydda sina respektive revir så de gör ju bara sin plikt och det är vi som inkräktar på deras revir och det måste vi komma ihåg. 

 

Visst förekommer det fortfarande att en och annan hund får lust att visa sina käftar och jaga bort oss från reviret men den här sträckan som jag cyklar är det ganska lugnt när det gäller det. Jag har hittills bara upplevt en hund som brukar fara ut från sin infart till huset. Det skedde idag igen när jag kom susande ner för backen utanför hans revir men jag bara höjde rösten mot honom och cyklade ifrån honom hur lätt som helst. Han gav upp snabbt. Att stanna i det läget och försöka prata hunden till rätta är ingen bra idé då den redan är på gång för att försöka ta mig i farten.

 

Nu vet jag ju var denna lilla odåga finns så jag har lite koll på honom och ser hans matte honom börja jaga vrålar hon till hunden och far ut med en pinne för att tala om att han gör fel. 

 

I vissa lägen har det förekommit hundar som är på vägen men ger man ifrån sig för dem konstiga ljud går de oftast åt sidan och gör inget annat.   

 

Nu känns det bra att cykla utanför bykärnan och jag är definitivt inte vare sig rädd eller osäker men däremot beredd på att det kan förekomma hundar, komma ut ormar på vägen etc. så det gäller bara att ha extra koll.

 

Jag kan också tacka min krånglande högerfot som hindrade mig, eller i vart fall begränsade mig, från att gå mina långisar och då stod därmed cykelträningen i Huay Yang med omnejd som ett bra alternativ.  Att göra uppehåll i träningen på grund av diverse krämpor finns inte på kartan för min del så länge en annan träningsform finns att tillgå och det gör det i de flesta fall. Är man van att träna fysiskt och har det som ett behov måste träningen bara fortgå så länge kroppen och knoppen hänger med.  That´s it :-D

 

Nu blir det softning resten av dagen och det ska bli såååååå skönt!

 

Jag önskar er alla mina bloggläsare en fantastisk måndag!