2017-11-11 Dagens Hat Wanakon i Huay Yang - Hej igen mitt vackra hav och strand....
Idag fick jag en skön avkopplande strandpromenad på Hat Wanakon och till min glädje träffade jag på flera av "mina" vovvar, dels Lukas och gänget strax efter Sukta Resort, dels Lord, Skruttan, Berta och Lillflickan på Universitetscampen strax innan stranden.
Lord som är lite nobel i sin attityd viftade idag på sin kringelsvans och pratade på hundvis och de andra var lika glada de över att träffa mig igen. Det är så hjärtevärmande att se att de alla verkar må bra och Lords svullnad i höger ben har gått ner markant och det finns bara en liten antydan till svullnad i knäleden. Han verkar inte påverkad i vart fall av det som han var sist när jag träffade honom för en dryg månad sedan och det är gott nog det.
Lillflickan är lika kelig som sist vi träffades så hon har inte glömt bort att jag är snäll men hon är lite betryckt av de andra hundarna, utom Berta som är som en mamma för henne, och mycket försiktig för att inte "ställa till det" för sig. Det här är viktigt att tänka på när jag ger dem torrfoder eller hundgodis så man ger dem i handen eller i olika högar så det har sitt eget att tänka på för att försöka minimera konkurrensen mellan dem.
Det är stor skillnad på strandbredden sedan jag var här sist och det är ju för att monsunen nu vänt och vinden kommer från nordost.
Havet var ganska lugnt idag och under långisens gång hade jag både sol, mulet och några droppar regn. Hela registret med andra ord.
Vy norrut...
Vy söderut...
Skruttan därborta och Berta närmast...
Skruttan och Berta...
Det är verkligen härligt att gå här igen och njuta av havet och stranden...
En vacker liten strandblomma som påminner lite om en viol...
I höjd med Wanakon Nationalpark kom Fino springande efter mig och vad glad jag blev över att se honom igen och att han nu verkar fullt återställd och frisk, inga sår eller synliga krämpor, pigg och glad blick och har dessutom lagt på sig pyttelite extrahull. Han verkar trivas bra här i nationalparken och de andra hundarna där är snälla mot honom.
Han var otroligt kelig och vi höll på att gosa länge och både han och jag njöt av närheten och tillgivenheten.
Fina Fino är i fin form...
Frisk och glad igen...
Oj här är det sandlek på gång och flickan skrattade så sanden ovanpå henne sprack...
Nu har även Bryan anslutit sig till oss och han är lika pigg och glad som vanligt samt Fino och han trivs bra ihop men Fino vet att Bryan har högre rang...
Roligt med sandlekar...
Mitt strandade träd ligger nu nästan helt under vatten...
Minimal strand och att nå klippgränsen blir inte av förrän monsunen vänder igen i mars...
Här vände jag då jag inte kände för att klättra på klipporna men vovvarna gillar att undersöka sprickor och prång för att kolla om det finns något spännande där...
Bryan och Fino...
En vacker pärlemorsnäcka som glimmar i sanden...
Tack för en härlig strandlångis och extra tack till vovvarna som ville göra mig sällskap en liten bit.
Till er bloggläsare önskar jag en mysig lördag och tack för att ni läser min blogg :-D
Ser härligt ut!