2017-09-04 Dagens strandlångis på Hat Wanakon med Maria och Anna-Lena samt återigen varning för Kägelsnäckan...
Idag fick jag sällskap av vår älskade dotter Maria och fina goa vännen Anna-Lena på strandlångisen och vi utgick i från Wat Samut.
Där träffade vi som vanligt på goa tiken Damm och Maria är så förtjust i henne från mina bilder samt allt vad hon varit med om, bl.a när det gäller bortopererad tumör på ryggen.
Nu fick hon möjlighet att träffa Damm på riktigt och hon åt torrfoder ur Marias hand och hon var inte det minsta skygg som hon kan vara för dem hon inte känner. Damm känner säkert direkt att Maria är en snäll människa samt att hon var med mig och då är det säkert en pålitlig och bra människa :-D
Tiken Damm vid Wat Samut som är otroligt charmig med sin vackra bedjande blick...
Vi gick som vanligt norrut och stranden är mycket bred idag igen och himlen är prydd med skira vita slöjmoln.
Anna-Lena och Maria...
Vid nationalparken kom Lilleman springande och ville hänga med på långisen. Även Bryan kom och hälsade lite småsävligt och fick sin torrfoderranson. Lilleman ville inte äta för han har stor respekt för Bryan så han vågade inte äta alls.
Lilleman har blivit lugnare nu och är inte lika hoppig och på som han var förut utan låter sig klappas lugnt och fint.
Jag har fått säga åt honom på skarpen flera gånger när han gärna hoppade upp mot mig med sin stora kropp och ville leknafsa lite på mina händer och underarmar och jag berömde honom och klappade honom varligt och fint när han lugnat ner sig. Tydligen har det hjälp lite, åtminstone var han duktig och lugn och fin idag.
När han var själv med oss, långt borta från hotet från Bryan, hade han inga problem att ta emot sin ranson torrfoder och gotta utan åt ivrigt.
Lilleman som blivit lugn och fin. Han börjar väl lära sig när han nu lämnat unghundsstadiet att vara lite mer varlig i sitt beteende.
Klippgränsen och den kunde vi runda torrskodda idag...
Chan- och Thaisi Island därute...
Maria gillar Lilleman skarpt och tyckte det var roligt att träffa honom igen...
Efter klippgränsen, torr och fin strand och därborta i norr syns Ao Manaobergen...
Vi fortsatte en bit till norrut...
Så oändligt och vackert...
Anna-Lena, Lilleman och Maria...
Vi traskade tillbaka hemåt igen...
Här ligger ett slags vattendjur i sanden och vi såg först inte vad det var då den var täckt med dy. Jag puttade den försiktigt ut i vattnet med min badtoffel så den skulle få vatten...
När den sköljts av lite misstänkte jag att det är en Kägelsnäcka
och den ska man inte röra överhuvudtaget för att vara på den säkra sidan.
I nedan artikel, som på ett mycket bra sätt beskriver hur en Kägelsnäcka kan agera, kan du läsa om via nedan länk. Artikeln beskriver också att man inte bör röra vid något som man inte är helt bergis på att det inte är farligt och det är värt att tänka på när vi befinner oss i tropikerna.
Att ens röra den med min badtoffel, efter att ha läst artikeln, var inte särskilt rådigt men det var kanske en fredlig attityd från Kägelsnäckan denna gång och det var tur för mig...
Vi nedan länk kan du se fler exemplar av Kägelsnäckan.
Den här videon från National Geographic säger en hel del och farlig den kan vara...
Här kommer vi fram till en bagge som fastnat i sanden och fått sina vingar klistrade av saltvatten. Den sprang bara runt, runt i en liten cirkel runt sig själv...
Jag kan inte bara gå förbi vare sig djur eller insekter som råkat illa ut om jag har möjlighet at hjälpa dem och denna bagge ser ofarlig ut. Jag fick upp den på min badtoffel och puttade upp den på närmaste sten...
Här uppe var den fri från vattnet och kunde börja flaxa med vingarna och putsa sig fri från saltvattnet... Hoppas den klarade sig.
Här lämnar vi Klippgränsen...
Vi fick även en påhälsning av både Enöga och Sockan vid nationalparken och både Enöga och Sockan kände igen Maria. Hon har längtat så efter "våra" vovvar och snart har hon träffat dem alla. Nästa gång vi går på stranden cyklar vi ner via Sukta Resortvägen för att hon ska få träffa Lucas med gänget samt Berta och hennes gäng...
...och är snart hemma igen och Lilleman följde oss hela vägen till Wat Samut där vi ställt våra cyklar...
Tack så hjärtligt för en härlig strandlångis Maria och Anna-lena samt våra fyrfota vänner!
Till er bloggläsare önskar jag en fantastisk måndag oavsett var ni befinner er någonstans på vårt vackra jordklot!
Det var en riktig ruggig snäcka! Vacker men farlig. Tur att den inte anföll oss😀
Tack för trevlig prommis idag❤️ Ses på onsdag