2017-09-11 Lååång strandlångis på 3 stränder i Huay Yang, 1,2 mil...
Förmiddagen bjöd på härlig strandlångis med Maria och strandvovvarna och vädret bjöd på soldis, ovädersmoln samt en pytteliten regnskur. Idag var det hög vattennivå och stranden var smal samt i strandkanten låg det många maneter av olika arter.
Det var vackra kontraster mellan strand, himmel och hav och så fort det är lite mulet ser havet lite hotfullt ut med sin blågrå färg till skillnad mot solskensrika dagar. Det var härligt att gå på strandlångisen idag för vinden tog ner temperaturen markant samt slippa solens varma strålar kändes skönt för omväxlings skull.
Vi började långisen från Wat Samut och gick söderut till stenpiren mot Jacks Beach och på Dolphin Beach, nedanför husområdet Villa Aruna, hade vågorna byggt upp en stor sandvall.
Oväder på gång därute till havs...
Trullsan och Lilleman...
Stranden nedanför Villa Aruna...
Stenpiren mellan Dolphin Beach och Jacks Beach och strandade maneter ligger på rad...
Hamninloppet...
Fiskebåtshamnen...
Stenpiren...
Vy norrut...
Vi vände här för att gå norrut igen till klippgränsen på Hat Wanakon...
Fiskevimplar i de rätta färgerna...
Cool sandvall nedanför Villa Aruna...
Nedanför Poms ropade vi på Atlas och gänget och de kom farande som ett jehu när de såg oss.
Atlas, Bruno och Lusia...
De lommade hem till sig efter att ha fått både kärlek och gotta...
Efter utdelning av torrfoder och hundgodis gick vi vidare....
Massor med strandade maneter efter hela stranden bort till Hat Wanakon...
Huay Yang Beach...
Strandens naturliga installation...
Nu hade vi fått sällskap av Lilleman från Huay Yang Beach...
Framme vid Wanakon Nationalpark kom Enöga och Sockan springande för att hälsa...
Enöga sitter fint men Sockan blev så till sig när han förstod vad som vankades... (Maria har tagit bilden)
Enöga och Sockan får sin tilldelning av torrfoder och hundgodis och Lilleman fick därmed påfyllning för att inte känna sig utanför...
Sockan tittar djupt i påsen med torrfoder...
Härifrån fick Maria, Lilleman och jag sällskap av Enöga och Sockan till klippgränsen och tillbaka...
Regnovädret närmar sig land....
Det spöregnar över bergen i Ao Manao...
Jättevalen Chan- och Thaisi Islands
Mitt strandade träd för dagen översköljs av havsvattnet....
Nu är regnvädret över oss med det kom bara en pytteskur och sedan var den förbi...
Att runda klippgränsen gick inte idag då havsvattnet var framme vid klippan...
Vy från min grotta...
Klippgränsen som inte gick att runda idag på grund av högvattnet...
Vi vände vid klippgränsen och gick hemåt igen och träffade Damm och resten av hundgänget vid Wat Samut där vi ställt cyklarna och där tömde vi resten av torrfodret i påsen som uppskattades av vovvarna.
Tack min älskade Maria för en mysig strandlångis och tack till våra goa fina fyrfota strandvänner för sällskapet och för att ni bara med er närvaro förgyller vår tillvaro.
Till er bloggläsare önskar jag en härlig måndag och ta vara på dagen som om den vore din sista...
Vet du om det är dessa maneter som är dödliga? Som strandade har de ju förlorat sina tentakler, men vet du hur långa de kan vara? Har ni hört om någon i HY har blivit skadat/dött av maneter?