En blogg om det goda i livet i Sverige och Thailand etc

Sedan vi kom hem till Huay Yang igen för en dryg vecka sen, efter vår månadslånga resa, har jag letat efter Livia på tempelområdet. Hon brukar alltid komma fram när jag visslar på henne men de "enda" som kom framspringande var Svartvit och/eller Damm och det är ju roligt i sig då de båda ligger mig varmt om hjärtat.

 

Båda såg lite fundersamma ut varför jag fortsatte vissla fast de var hos mig och ville gärna ha min hela uppmärksamhet. 

 

Men ingen Livia har gjort sig till känna under den tid jag kollat efter henne och jag har även försökt prata med munkarna som inte riktigt förstod vilken vovve jag menade.

 

Efter att Tui pratat med munkarna kom det fram i kväll vad som hänt Livia för en tid sedan.

 

Enligt munkarna var hon pigg och glad på dagen och hade ätit precis som vanligt och på kvällen somnat tillsammans med de andra vovvarna på den plats hon valt, under munkarnas hus. På morgonen blev lite förvånade när de såg henne fortsätta sova i en lugn skön ställning fast de andra vovvarna var i farten. De kollade henne närmare och såg då att hon var död och hade somnat in för sista gången in i evigheten.

 

Ett sorgligt besked men skönt att det inte blev något dramatiskt slut för henne och glädjande att hon fick ett så lyckligt liv i flera månader sedan hon kom, tack vare att Tui på Huay Ynag Dog & Cat Rescue hittat henne den 29 juli 2018, sjuk och på gränsen till svältfödd. Se tidigare inlägg i bloggen.  

 

Med gemensamma krafter jobbade vi på att få henne frisk och lägga på hullet samt att hon skulle få stanna kvar på tempelområdet i munkarnas vård. Efter en kort tid där förvandlades hon till en frisk, glad, lycklig hund som dessutom började bli lite tjock. Hon trivdes så bra på tempelområdet med sina hundkompisar och fick även sluta sitt liv där och bara få somna in. Förmodligen var hennes hjärta kanske inte så starkt och slutade att slå och det gjorde det i sömnen.

 

Det kan säkert inte bli ett bättre slut än så, när det är dags att lämna jordelivet, får jag trösta mig med och jag kan förnimma hennes doft och känna hennes tillit till mig när jag lyfte upp henne i min famn och den glädje hon visade mig när vi träffades.

 

Det är ett fint minne att förvara i mitt hjärta och goa fina Livia vila i frid💗

 

September 2018